Adelsförbundets understödförening r.f. ordnar traditionellt utställningar med några års mellanrum. Vinsten från utställningarna används i sin helhet till föreningens understödsverksamhet. I samband med utställningarna ansvarar föreningen även för kaféverksamheten på Riddarhuset.
Välkommen i april 2026 på Alla tiders mat -utställningen och -middagar!
På Riddarhuset ordnades en tidsresa till herrgårdarnas parker och trädgårdar. Besökarna hade en unik möjlighet att uppleva grönska och historiens vingslag med alla sinnen. Utställningen lyfte fram en rik och intressant del av herrgårdarnas historia, som än idag vårdas aktivt på många gårdar. Det visades bilder och dokumentation från trädgårdsplaneringens tidiga skeden, då man sökte inspiration utomlands. Parker, prydnadsträdgårdar och köksträdgårdar presenterades med bilder och växter, och även trädgårdsmästarens verktyg ställdes ut.
Utställningen lockade ett rekordantal besökare.
När Finlands republik firade sitt 100-årsjubileum år 2017 ordnade Adelsförbundets understödsorganisation utställningen Kungen i två månader – Hessens prins Friedrich Karl. Utställningen behandlade kung Friedrich Karl och det planerade kungadömet i Finland. Avkastningen från utställningen används i sin helhet till föreningens sociala arbete.
Adelns betydelse för Finlands utveckling har varit viktig; många centrala politiska påverkare, konstnärer, arkitekter och samhällsreformatorer har kommit från adeln. Bland dem kan nämnas Finlands marskalk friherre Gustaf Mannerheim, republikens president P.E. Svinhufvud av Qvalstad och finskans förkämpe friherre Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen. Bland konstnärer och författare kan nämnas Albert Edelfelt, Ferdinand von Wright, Eero Järnefelt, Bo Carpelan och Solveig von Schoultz. Inom industrin finns adliga släkter som Rosenlew och Hackman.
Utställningen behandlade dessa och många andra personer och strävade efter att belysa deras liv och livsverk med hjälp av många föremål, konstverk och arkivmaterial som samlats från herrgårdar, privata hem och samlingar. Det ingick mycket unikt och tidigare osedd material. Utställningen intresserade 5 500 besökare, och kvällstid hölls 12 olika föredrag.
Julen är en högtid som väcker olika minnen hos alla. I många familjer följs fortfarande gamla jultraditioner, samtidigt som julen förändras och får nya uttryck. Utställningen visade hur julfirandet sett ut genom århundradena: vilka julgranar vi haft, hur julbordet dukats och vilka seder som funnits. Man visade bland annat hur landshövdingen friherre Gabriel Kurcks bord (1630–1712) dukades på Laukko gård i Vesilahti, hur tonsättaren Fredrik Pacius (1809–91) pyntade sin gran och vilka juldekorationer fru Märta Helena Reenstierna (1753–1841) gjorde år 1809 på Årsta gård utanför Stockholm när hennes krukros slog ut i blom. Utställningen besöktes av ca 4 500 personer.
Denna utställning klev ut ur traditionernas värld och närmade sig sitt tema utifrån ett brett socialt perspektiv, med inslag av borgerlig kultur, akademiska fester och allmogekultur. Utställningen var indelad i avdelningar enligt festtyp. Dopavdelningen innehöll ”Dopklänningsparaden”, ”Väntans tider”, ”Vaggvisa”, ”Dopet” samt en monter. Andra avdelningar var födelsedagar, namnsdagar, konfirmation på 1940–50-talet, bondförlovning på 1800-talet, bondbröllop på 1900–1910-talet, borgerlig förlovning på 1890-talet, borgerligt bröllop, studentfest 1900, magisterpromotion 1920-talet, doktorpromotion, silverbröllop 1920-talet, guldbröllop 1920-talet och till sist begravningar på 1800-talet. Utställningen innehöll också en brudklänningskavalkad och ett bröllopsbord.
Denna utställning presenterade föremål och kulturhistoria kopplad till skönhetsvård och kläder, samt dräkter från åren 1750–1950. Man visade mode och kläder, tillbehör och hygien. Dessutom ingick porträtt och möbler. Viftar, hattnålar och borstar bildade vackra helheter. Även denna gång lyckades utställningen locka fram pärlor ur gömmorna.
Temautställningen presenterade dryckeskultur från brännvin till champagne, råvaror, förvaring, seder och traditioner. Utställningen inkluderade också flera dukningar – från sillfrukostar till festmiddagar. Stort intresse väcktes av dukningar från olika officiella institutioner: Presidentens slott, Helsingfors stadshus, Smolna, Norges och Sveriges ambassader samt det danska kungahuset. Utställningen besöktes av drygt 4 000 personer, något färre än föregående gång, trots synlighet i medierna. I vissa finskspråkiga tidningar ansågs utställningens namn något missvisande.
Syftet var att i ett begränsat utrymme visa människors liv under olika tider och i olika interiörer. Flera stilar fanns med, såsom barock, rokoko och funkis, liksom olika typer av rum såsom rökrum och barnrum. Utställningen var tydligt, nästan pedagogiskt, inriktad på stilhistoria. Bland annat visades ett vinglas som Alexander höjde för Finlands framgång vid Borgå lantdag 1809. Denna gång hade även Hangö museum lånat ut dräkter som samma familj bevarat och vårdat i århundraden, vilket ansågs anmärkningsvärt.
Utställningens tema var dukade te- och kaffebord från 1750–1950. Den var en estetisk upplevelse: föremålen var vackert placerade på broderade dukar och kompletterades med passande rekvisita. Besökarna fick en historisk överblick över olika länders seder och bruk. I samband med utställningen ordnades för första gången kaféverksamhet. Man bad om bakverksdonationer och fick stor hjälp av Paulig, som skänkte kaffe och lånade ut sina gyllene koppar. Kaféet blev utställningens stora dragplåster.
Under rubriken Minns du mässingen ställdes cirka 1 000 antika mässingsföremål ut på Riddarhuset, från cirka 70 privata hem. Utställningen ansågs bli historisk som en unik utställning av gammal mässing där allt från musikinstrument till hästselar visades. Särskilt många ljusstakar och kandelabrar fanns med. Trots en välskött mediekampanj uppnåddes inte riktigt den framgång arrangörerna hoppats på.
Sy- och spelbord dominerade utställningen, men även flera skrivbord, toalettbord, brickbord, blomsterbord och rökbord visades. Borden placerades i kronologisk ordning. Möblernas utveckling följde hand i hand med samhällets utveckling. De flesta borden kom från adliga och borgerliga hem, men parallellt visades också bord i andra stilar från samma tidsperioder. Denna gång fanns även allmogemöbler och inredningar med.
Utställningen omfattade 67 mycket olika samlingar – från strykjärn och renässanssmycken till dockor, porslin och snusdosor. Samlingarna kom dels från privatpersoner, dels från ”herrgårdars gömmor”. Utställningen besöktes av ca 7 000 personer och genomfördes i samarbete med Svenska Teatern och flera sponsorer.
I Riddarhussalen dukades fyrtio bord som representerade tidsperioder från 1690-talet till 1990-talet. Det visades både tenn och porslin. Det fanns serviser från Kina, Ryssland, England, Frankrike och Italien, men tyngdpunkten låg på inhemskt och nordiskt porslin. Porslin dekorerat med adliga vapensköldar ställdes ut i montrar. Utställningen lockade över 10 000 besökare, vilket överraskade arrangörerna.
Källa: Ritarihuone ja Suomen aatelissuvut, 2013